Ett feederspö är ett fiskespö som framför allt används vid bottenmete, en fiskemetod där man placerar betet på eller nära botten och lockar fisken till fiskeplatsen med hjälp av mäsk eller foder. Det som framför allt kännetecknar feederspön är deras känsliga, ofta utbytbara spötoppar, som gör det möjligt att upptäcka även försiktiga napp.
Feederfiske är en populär metod för att fånga exempelvis braxen, mört, sarv, sutare, karp och andra bottennära eller födosökande fiskar. Det fungerar i sjöar, dammar, kanaler och rinnande vatten, och med rätt utrustning kan det anpassas till allt från lätt och försiktigt fiske till kraftfullt fiske i strömmande älvar.
Grundprincipen är att du placerar ut en koncentrerad mängd foder på en bestämd plats och presenterar en krok med bete i eller i närheten av fodret.
Så här går det vanligtvis till:
Du fyller feedern med foder. Det kan vara mäsk, pellets eller en annan blandning som lockar fisk.
Du fäster ett bete vid kroken. Exempel är maggot, mask, majs, bröd, pellets eller boilies, beroende på vilken fisk du vill fånga.
Du kastar ut tacklet. Feedern sjunker till botten och börjar avge sitt innehåll.
Du placerar spöet i ett stöd. Spöet riktas så att toppen syns tydligt och linan hålls under lämplig spänning.
Du bevakar spötoppen. När fisken tar betet och påverkar linan reagerar toppen.
Du gör mothugg vid behov och drillar fisken. Hur snabbt du ska reagera beror bland annat på tacklets konstruktion och fiskens beteende.
Fördelen är att du både kan locka fisken till platsen och presentera kroken i samma område. Metoden passar därför bra när fisken söker föda på botten och inte nödvändigtvis jagar aktivt.
Spötoppen kallas ofta quiver tip eller nappindikator. Den är vanligtvis tunnare och känsligare än toppen på många andra fiskespön.
När fisken rör betet fortplantas rörelsen genom linan till toppen. Beroende på förhållandena kan toppen:
vibrera eller darra vid försiktiga napp
böjas framåt när fisken drar i linan
räta ut sig om fisken rör sig mot dig och linan tappar spänning
röra sig upprepade gånger när fisken undersöker betet.
Spötoppar märks ofta med en angiven teststyrka i uns, exempelvis 0,5 oz, 1 oz, 2 oz eller 3 oz.
En oz-märkning på toppen beskriver normalt toppens teststyrka, inte hur tung feeder du automatiskt kan kasta med spöet. Exakt innebörd kan variera mellan tillverkare.
|
Spötopp |
Typisk användning |
|---|---|
|
0,5–0,75 oz |
Mycket försiktiga napp, lugnt vatten och lätt fiske |
|
1 oz |
Lätt feederfiske i stilla eller svagt strömmande vatten |
|
1,5–2 oz |
Allroundfiske och måttlig vind eller ström |
|
2,5–3 oz |
Kraftigare ström, tyngre tackel eller mer krävande förhållanden |
Det här är ungefärliga riktlinjer, inte universella gränser. Material, längd, konstruktion och tillverkarens specifikationer påverkar hur toppen faktiskt beter sig.
En mjuk topp är inte alltid bäst. Om det blåser kraftigt eller om strömmen trycker hårt på linan kan en mjuk topp böjas hela tiden. Då kan en styvare topp ge tydligare nappsignaler.
Begreppen hänger ihop men beskriver inte exakt samma sak.
Feederfiske: Ett samlingsnamn för bottenmete där en feeder används för att transportera och sprida foder. Ofta används ett specialiserat feederspö.
Cage feeder: En nät- eller burformad foderbehållare som fylls med mäsk. Den släpper ut foder på botten och används ofta för att samla fisk på en plats.
Method feeder: En ofta platt och viktad feeder som fylls med mäsk eller pellets. Kroken och betet placeras vanligtvis i eller intill fodret, vilket ger en koncentrerad presentation.
Vanligt bottenmete: Betet placeras på eller nära botten med exempelvis ett sänke. Foder kan användas separat, men det behöver inte transporteras ut med själva tacklet.
En viktig skillnad är att feederfiske ofta bygger på att foder och krokbete presenteras tillsammans. Vid vanligt bottenmete kan sänket däremot ha som enda uppgift att hålla betet på plats.
Ett feederspö är bara en del av utrustningen. För att få ett fungerande system behöver du normalt följande.
En haspelrulle är vanligast. Den ska passa spöets storlek, linans dimension och fisket du bedriver.
En mindre eller medelstor rulle passar ofta lättare feederfiske.
En större rulle kan vara lämpligare för långa kast, grövre lina eller tungt fiske i ström.
En jämn broms är viktig när fisken gör rusningar, särskilt om du fiskar efter större karp eller sutare.
Det finns två huvudsakliga alternativ:
Flätlina: Har liten töjning och ger god kontakt med tacklet, vilket kan göra napp lättare att upptäcka. Den kan dock överföra ryck effektivt och kräver omsorg vid drillning.
Monofil nylonlina: Har mer töjning och är ofta förlåtande vid rusningar och när fisken kommer nära land.
Valet beror på fiskedjup, kastlängd, bottenförhållanden och målart. En tafs kan också användas för att anpassa presentationen eller skydda huvudlinan.
Feederbehållaren transporterar fodret ut till fiskeplatsen. De vanligaste varianterna är:
Bur- eller nätfeeder för mäsk.
Plastfeeder för att kontrollera hur fodret släpps ut.
Method feeder för pellets eller mäsk i en kompakt presentation.
Viktade distansfeeders för längre kast eller strömmande vatten.
Krokstorlek, tafslängd och linans dimension behöver anpassas efter fiskart, betesstorlek och tacklets konstruktion.
Exempel på vanliga beten är maggot, mask, majs, pellets, bröd och små boilies.
Ett spöstöd håller spöet stilla medan du väntar på napp. Det gör också att du kan ställa in spöets vinkel för att minska påverkan från vind och ström.
Vid feederfiske är ett stabilt stöd särskilt användbart eftersom spötoppen måste kunna röra sig fritt och vara lätt att se.
Det bästa spöet är det som passar platsen och fiskemetoden. Det är därför klokt att utgå från var du ska fiska och hur tungt tackel du behöver använda.
Här är några exempel:
|
Fiskesituation |
Lämplig utgångspunkt |
|---|---|
|
Mört och mindre braxen i en liten sjö |
Lätt spö, cirka 9–11 fot |
|
Allroundmete i svenska sjöar |
Mediumspö, cirka 10–12 fot |
|
Långa kast i en stor sjö |
Längre spö med lämplig kastvikt |
|
Braxen i måttlig ström |
Medium eller heavy, beroende på feederbelastningen |
|
Karp med method feeder |
Methodspö med tillräcklig styrka för fisken och miljön |
|
Kraftig ström i älv |
Heavy eller extra heavy med tillräcklig kastkapacitet |
Om du är nybörjare och främst ska fiska från land i svenska sjöar är ett medium feederspö på ungefär 11–12 fot (3,35–3,65 meter) ofta en bra utgångspunkt. Välj en kastvikt som täcker de feeders du faktiskt tänker använda. En modell med flera utbytbara toppar ger dessutom större flexibilitet.
Det är dock inte nödvändigtvis rätt val om du mest fiskar i små bäckar, på mycket långa avstånd eller i kraftig ström.
Feederfiske har flera egenskaper som gör metoden användbar för både nybörjare och erfarna fiskare.
Tydlig nappindikering: Den känsliga toppen visar rörelser som annars kan vara svåra att uppfatta.
Kontrollerad utfodring: Du kan lägga små mängder foder på samma plats med upprepade kast.
Bra precision: Med en konsekvent kastteknik kan du fiska på en relativt liten yta.
Stor mångsidighet: Samma grundmetod kan användas för flera arter och i olika typer av vatten.
Passar stillasittande fiske: Du behöver inte kasta och veva hela tiden som vid spinnfiske.
Kan fiskas på distans: Rätt spö och feeder gör det möjligt att nå fiskeplatser som ligger långt från stranden.
Ett feederspö är ett specialiserat metspö som kombinerar kastförmåga, känslig nappindikering och möjligheten att föra ut foder tillsammans med kroken. Det är särskilt effektivt när du vill fiska på eller nära botten och samla fisk på en bestämd plats.
De viktigaste faktorerna att förstå är:
Spötoppen visar napp och väljs efter vind, ström och fiskens försiktighet.
Längden påverkar räckvidd, linhantering och hur lätt spöet är att använda.
Kastvikten avgör vilken total belastning spöet är konstruerat för.
Feedern transporterar fodret och påverkar hur det presenteras på botten.
Rulle, lina, krok och tafs måste fungera tillsammans med spöet och den fisk du riktar dig mot.